Ett segel är en duk som fästs på en båt för att fånga vinden och med hjälp
av detta driva farkosten.

Segel finns i många olika utformningar, vanligast idag är bermudasegel.
Ett segels kanter kallas lik och hörnen på ett segel kallas horn.

Ett segel fungerar på liknade sätt som en flygplansvinge. Seglet får sin kraft
från att det ger den luftström som går runt det en annan riktning. Den böj i
seglet som ger denna omritning av luftströmmen kallas buk. För att seglet
ska kunna fungera krävs det att det har rätt anfallsvinkel mot vinden. Detta
styrs genom att man antingen drar in eller släpper ut på skotet.

Segeltrim

För att få ut maximalt med kraft och fart i olika vindstyrkor
och vindriktningar krävs det att seglet trimmas. I stort sätt alla
sätt att trimma seglet går ut på att antingen buken förändras
eller att akterliket släpper ut mer eller mindre vind. Om
buken
sträcks ut eller akterliket släpper ut mer får seglet mindre kraft men
istället kan det gå fortare. Mer kraft behövs när det är medelvind och mycket
vågor. Om seglet får mindre kraft kommer båten också att kränga
mindre. Olika segeltyper har självklart olika möjligheter att trimma
seglet men en bermudariggad båts storsegel har
i stort sätt dessa:

• Ut- och inhal drar seglet längs bommen och i med

detta buken bakåt respektive framåt. Om både ut- och
inhal sträcks slätas buken ut.

• Cunningham drar fram och ner buken.
• Kick drar ner bommen och sträcker på så sätt akterliket.

Om kicken är ansatt kan man släppa i skotet utan att bommen
reser sig.

• Mastens lutning påverkar hur högt den så kallade twistpunkten

hamnar. Det vill säga hur högt upp seglet är så plant att det bara släpper
ut all vind.

• Skotvagnen löper på en skena tvärs över båten och reglerar

var skotet sitter infäst i båten. Om man släpper ner
skotvagnen i lä kan man skota seglet planare för
att inte få för stort tryck i storen i frisk vind. Om man tvärtom
drar upp vagnen mot lovart kan man släppa i skotet för att
göra seglet fylligare, öka dragkraften och ändå behålla båtens anfallsvinkel
mot vinden. Skotvagnen påverkar i högsta grad seglets twist.
Hård vind - vagnen i lä, storen hårt skotad.
Lätt vind - vagnen midskepps eller i lätt
i lovart och skotet lösare.

Segeltyper

• Bermudasegel har ungefär formen av en rätvinklig triangel. Den

vanligaste riggen hos en fritidssegelbåt heter idag 7:8-rigg
(förr var Masthead vanligast) och innebär att storseglet fästs högst
upp i masten, medan förseglet fäst 7/8 upp av mastens höjd. Både
förseglet och storseglet brukar vara bermudasegel.

• Gaffelsegel är ett segel som fästs i gaffeln (en sorts

bom ovanför seglet som ser ut ungefär som en gaffel i främre änden),
där både seglet och gaffeln hissas upp när seglet sätts.
Gaffelsegel är vanligast på äldre skepp.

• Toppsegel är det översta seglet på ett segelfartyg och kan se olika

ut beroende på typ av rigg. På en råseglare är dete ett vanligt råsegel.
På gaffelseglare (och aktersta masten på briggar) är toppseglet ett
trekantigt segel som löper mellan gaffeln och toppmasten. Seglet sitter
ofta fast i toppmasten med hjälp av ringar i trä eller metall. Det hålls
uppe av ett fall, kan spännas nedåt av ett uthal och kan dras in med inhal
samt gording.

• Guntersegel är en specialform av gaffelsegel, där gaffeln är pikad

så högt att den blir en förlängning av masten. Fördelen är att masten är
relativt kort och därmed ett mindre vindfång när seglet inte är satt.

• Sprisegel är normalt kvadratiskt eller rektangulärt, hålls upp av en

spristång från masthornet (nedre främre hörnet) till sprihornet (övre aktra
hörnet). Det var förr mycket vanligt på små allmogebåtar - numera finns det
på Optimistjollar.

• Loggertsegel påminner om gaffelsegel men "gaffeln" (som egentligen

kallas spristång) stöder inte mot masten utan är fäst i seglets ovankant
och går en bit framför masten. Både spri- och
loggertriggar är enkla och lättskötta och var därmed mycket
populära bland fiskarebefolkningen runt våra kuster.