Fyr är en anläggning för att sprida ljussignaler för sjöfarten med hjälp av stora strålkastare.

Den kanske mest berömda fyren genom historien är fyren i Alexandria, som var byggd på ön Pharos
i gamla Egypten. Namnet på ön används fortfarande som beteckning för fyr i några språk, till
exempel franska phare, italienska faro (vilket också har betydelsen "helljus" till exempel i
en bil), spanska faro, portugisiska farol och grekiska φάρος.

Fyrens syfte

En fyr är byggd för att genom ljussken nattetid ge vägledning för fartyg som går nära kusterna
och i fartygsleder samt varna för farliga ställen i farvattnet. Ligger fyren långt ut till havs
kallas den havsfyr, ligger fyren i trängre farvatten eller i inloppet till en hamn, kallas den
ledfyr eller hamnfyr.

Fyrens byggnadssätt och funktion är beroende av fyrens syfte. I allmänhet vill man att fyrljuset
skall synas långt. Fyren placeras därför normalt högt över vattenytan och fyrbyggnaden får oftast
formen av ett torn. Den kan då även på dagtid göra tjänst som sjömärke.

Fyrarnas signaler

Det skulle i hög grad minska fyrarnas betydelse, om alla fyrar längs en kust lyste på samma sätt,
så att seglaren inte visste, vilken fyr som lyste honom till mötes. Av detta skäl har man gett
fyrerna olika fyrkaraktärer, så att de lätt kan identifieras.

Fast fyr

En fast fyr, visar ett oavbrutet sken över hela den del av horisonten, som dess lysfält omfattar.
Fyrskenet kan vara olika färgat i olika sektorer.

Blänkfyr

En blänkfyr visar regelbundet återkommande blinksignaler, vilka skiljs åt genom släckta perioder
som är längre än blinkningarna.

Fast fyr med blänk

En fast fyr med blänk , visar fast sken, som efter längre mellanperioder bryts av starkare
blinkningar, som vanligen föregås och efterföljs av kortare tids släckning.

Intermittent fyr

En intermittent fyr visar fast sken som plötsligt släcks under kortare tid än skenet varar.

Växelfyr

En växelfyr visar omväxlande vitt och färgat sken.

Blixt- eller klippfyr

En blixtfyr är en blänkfyr, vars blink varar kortare tid än 2 sekunder.

Klippapparaten

På den s. k. klippapparaten sker växlingen av ljus och mörker med hjälp av persienner, som
antingen roterar kring sin medellinje (von Otters system) eller kring ljuskällan (ingenjör
L. F. Lindbergs rotator). K. v. Otters klippapparat användes första gången i Sverige 1877
och har senare kommit till användning på flera ställen, både vid de svenska kusterna och i
Norge och Tyskland.

Genom denna uppfinning kan man från en fyr ge en till tiden ytterst noga begränsad ljussignal
av olika beskaffenhet i olika riktningar. Därigenom kan för en seglare, i ett farvatten med
mycket grund, noggrant markeras i vilken riktning han befinner sig från fyren, vilken kurs
han bör styra för att hålla sig i grundfritt farvatten o. s. v.

AGA-fyren

En helt ny apparat för blixtljusets framställande uppfanns i början av 1900-talet av den
svenske ingenjören Gustaf Dalén. Uppfinningen, den s. k. AGA-fyren, kom till stor användning
i utlandet och inom det svenska fyrväsendet och hade särskild betydelse för ledfyrarna.
Tekniken möjliggör nämligen, att de med acetongas brinnande fyrarna kan lysa i månader och
år utan tillsyn. För att spara brännmaterial konstruerade Dalén en sinnrik s. k. solventil,
med vilken fyrarna automatiskt kunde tändas och släckas vid mörkrets, resp. ljusets inbrott.

Funktionen bygger på två metallstavar som, genom att de har olika utvidgningskoefficienter
styr lågans tändning och släckning i takt med solljuset (dagsljuset). För att inte behöva
tända och släcka lågan helt, brinner en liten "tändlåga" hela tiden.