Däck (av lågtyska deck, av decken Žtäcka'), i det närmaste vågräta byggnadsdelar i ett
fartyg vilka bildar golv och tak i de olika våningarna inom fartyget. Historiskt har ett
däck inte varit plant; dels har det "språng", dvs. löper i en kurva långskepps, så att
det är något högre i ändarna än på halva längden; dels är det buktigt tvärskepps, så att
mittlinjen är högre än sidorna (detta för att vattnet skall kunna rinna av). Däcket
uppbärs av däcksbalkar. Ett fartyg kan ha ett eller flera genomgående däck. Vanligvis är
ett av dem, huvuddäcket, kraftigare dimensionerat för att ge fartyget större styvhet.

Ståldäcken består av långskepps lagda plåtstråk, av vilka de båda längst bordvarts är
kraftigare dimensionerade och bildar stringerplåten, som genom den långsgående stringervinkeln
fästs vid bordläggningen. Vid luckhörn o.a. ansträngda delar förstärks ståldäcken med
plåtdubblingar. Normalt svetsas plåtarna samman, men innan svetstekniken var väl utvecklad
användes nitning.

Trädäck byggs av furu, pitch pine, oregon pine, teak eller mahogny. Däcksplankorna läggs
antingen långskepps eller parallellt med relingen och med skarvarna väl förskjutna. Däcket
tätas genom drivning. Den yttre plankan (waterbords-plankan) görs kraftigare och har sin
motsvarighet i stringerplåt och stringervinkel hos stålfartyg. På mindre jollar med
träbordläggning används ofta hartslimmad marinplywood. I modernare konstruktioner används
olika sandwichkonstuktioner utformade av stående balsa- eller cederträstavar lagda mellan
två lager av glasfiber. Trädäck måste vanligtvis förstärkas med sträckband av plåt, vilka
löper långskepps eller diagonalt och placeras på däcksbalkarna.